Den här morgonen bestämde jag mig för att gå ner till sjön. I morgon skulle det komma ruskväder så bäst att passa på tänkte jag.


Under hela mitt liv som varit så tror jag inte att jag har sprungit så mycket ner till sjön som just de här två senaste åren. Något är det som drar i alla fall. Det ligger en kraft där nere som inte går att ta på och den berör mig. Eller så är det själva vattnet och lugnet som den ger ifrån sig med sitt kluckande som ger mig frid i själen. 
Jag ser verkligen fram emot att få möta upp hösten här nere och se hur dimman lägger sig över vattenytan så det blir så där trolskt så man kan få för sig att älvorna dansar ovanpå. Det såg jag i fjol i vart fall. Då var det vackert! 

Hur som helst blev morgonen fin, sen kom vardagen in och påminde om sina måsten men om allt har en mening här i livet så finner man ro i det med på något sätt för då blir allt som det ska vara tänkt, eller hur jag nu ska förklara det.

Ha en fortsatt fin kväll   @-}--